Sanningsuppdatering

Som pastor ser jag det som min plikt att observera och informera folket om allehanda sanningar. Aktuella sanningar just nu äro:

1. Greklands bidrag till den europeiska konspirationsfestivalen (Eurovision Song Contest) var helt underbart! Man vet att man dragit på sig en medelålderskris om man poserar på specialbyggda rullband/liftar iförd sin dotters tröja. Jag röstade!

2. Island har aldrig vunnit den europeiska konspirationsfestivalen. Som "land" kan de självfallet inte hålla i nästkommande års evenemang. (läs: Island finns inte)

3. Som pastor behöver man någon form av avvikelse, i form av sexuella preferenser eller annat. Jag får jobba på det och uppdatera när jag kollat igenom det ofantliga utbud som finns av böjelser.

/P

Rashat

Somliga tycker att alla raser är lika värda. Att det dessutom är strikt fel att dela in medvetna varelser i raser. Det skulle vara oetiskt. Alla är lika mycket värda, säger några. Andra tycker att även om alla inte är lika värda så skall de behandlas som om de vore det ändå. Man skall helst vara färgblind, formblind och blind för händelser med!

Jag skulle vilja citera ett kinesiskt (oh nej nu delar jag upp människor!) ordspråk, från den gamla Ming-dynastin i mitten av längesedan-talet: "Shiun, nio tsu ohn", vilket översatt från nonsens-språk blir "Vissa raser är helt enkelt sämre. Lär dig leva med det, smäcko!"

Tydliga exempel på sämre raser:

1. Vanligt jäkla bi
 - de dör när de försvarar sig. Bra gjort!

2. Nakenhundar
 - har ingen känsla för estetik eller moral. Klä på er för bövelen!

3. Vandrande pinne
 - hittar man ett mer värdelöst djur borde man skjuta det direkt för att bespara detta ett meningslöst liv.

4. De där små hästarna som finns på "Island" (jag kommer förklara varför Island är en myt i ett senare inlägg)
 - hästar är bra, men inte om de är små och värdelösa. Anställ hellre en get då...

5. Näbbdjuret
 - kom igen!!!

Och för de få som fortfarande inte tror på att olika raser är sämre gäller något av följande:
- Vederbörande hör till en av tidigare uppräknade raser.
- Vederbörande borde lägga till sin egen ras till listan.
- Vederbörande är naiv.

Lär er hata rätt saker, så att de ni älskar vet att ni inte älskar dem bara för att ni måste. Jag vill för att avsluta citera ytterligare ett kinesiskt ordspråk, men av tidigare ursprung än det förra: "Nin szu tsino henjiae she rion tze se ni eringhi nia hao nezs. Chin szets hjiu nioni liun hari kha ni loe tze sin tzui, shen nio rehia!" vilket kan översättas till "Utan sorg ingen lycka. Utan hat ingen kärlek." 

/Per

Tveksam humor

Folk har olika uppfattning om vad som är roligt, vad som är acceptabelt att skämta om, och på vilket sätt. De har självfallet alla fel! Syftet med detta inlägg är att upplysa alla om hur det ligger till med humor.

Jag fick inspiration till detta av denna artikel:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4747428.ab

När går ett skämt för långt, då? Är det när det berör en känslig fråga, eller när någon tar illa upp? Är det kanske när det blir för grovt?
- Nej! Humor är en mycket personlig upplevelse, och kan således inte mätas på ett objektivt vis. Däremot kan man lägga ut vissa rekommendationer, såsom:

1. Det är inte kul om ingen skrattar
- exempel på detta är Bellman-historier, Robert Gustavsson utan manus och Rachels roll i Vänner.

2. Det är inte kul om någon skadar sig
- utom om det är en förbannat rolig olycka i vilken denne någon skadar sig; exempel på detta vore om en pyroman råkade bränna sig själv inne eller en nekrofil dog av onani.. Haha! Kul...

3. Det är inte kul om folk blir kränkta eller det sårar någon
- exempelvis om någon påpekar att denna blogg är dålig. Den är bra. Sluta!

4. Det är inte kul när någon börjar gråta
- seriöst; den är bra! Sluta!!!

För att summera det hela: humor är okej, och uppskattas så länge det finns en förståelse om att det faktiskt är humor. Man kan skämta om allt och inget så länge det är roligt och alla förstår att det är på skämt. För att återgå till Aftonbladets artikel, och summera vad som är viktigt att ta med sig från den:

Aftonbladets layout är dålig, och det ligger visuell vikt på fel saker. Tänk vad mycket lättare det hade vart att inte läsa om det viktiga hade lyfts fram; då hade man sluppit kolla efter vad som faktiskt står. Död åt Aftonbladet!

Utöver det är det så att "Lite av grejen med ... humor är att alla gemensamt skämtar om ett visst ämne ... som folk kan reagera över och skratta/bli arga över"; ju fortare folk inser detta faktum kan vi slippa peta på folks små stavfel, jobbiga meningsbyggnader samt generellt för långa meningar, desto fortare kan vi fokusera på det verkliga ämnet, eller bara ha kul. Det beror ju på om man är en pastor eller en idiot...

Humor har härmed blivit pastoriserat!
/Per


Tre sanningar

I samband min nyligen vunna titulering pastor (det är kul, för ni tror att det är ett skämt) ämnar jag klarlägga vissa sanningar; jag anser mig ha den rätten nu! Jag menar: ämbetet ger mig väl de förmånerna..?


Sanning nummer ett
Brunt är en förbannat bra färg. Brunt borde användas oftare och på fler saker i större format:

Oj! Spillde du kaffe?
- Tur att du har bruna byxor! Det syns inte!

Oj! Skvätte en bil just smutsig snö på din stora fina reklamskylt?
- Tur att den redan är brun! Stänket ger bara ytterligare en dimension till bilden!

Oj! Känner du dig alltför glad?
- Brunt är en deprimerande och bra färg!

För övrigt är brunt också färgen på många trädstammar, många djurs päls, näringsrik jord, stekt kött,  bönor, choklad och bruna kläder. Gardiner kan vara bruna, och ofärgade möbler är ofta bruna.

Sanning nummer två
Sex är uttjatat; humorn alltså. Det var kul på 80-talet, störtkul  på 90-talet och ganska kul i filmen The Watchmen. Det känns dock som att mycket av det som finns att säga om sex redan har sagts, och nu hittar folk på nya ställningar och nya namn på saker i ett desperat försök att bibehålla det roliga med det hela.

Sex är vidrigt! Man svettas och blir potentiellt kladdig om händerna, i ansiktet och på övriga ställen. Stunden precis efter sex består av ångest och tillnyktrande, eller ett slags vidrig samhörighet på en själslig nivå. Kort sagt: ingenting kul alls. Sluta skämta om det. Jag blir arg. Du vill inte ha min (och därmed guds) vrede riktad mot dig.

Sanning nummer tre
Kendo är bra. Fler borde träna kendo. Det är få tillfällen där man får klä sig i morgonrock och slå på saker med pinnar som dessutom inte gör så ont som det låter att de gör. Man känner sig duktig, vilket är bra ibland om man annars är ett stort misslyckande till pastor.

Dessutom är "den heliga treenigheten" någonting mycket sundare sett ur perspektivet kendo än något annat på vår inte längre så vackra jord. Ni känner säkerligen till "fadern, sonen och den heliga anden", vilket mest är abstrakt dravel. "SKRIK, HUGG och HOPPA på en gång!!!" är mycket mer konkret; man vet vad som gäller och man behöver inte lägga onödig energi på att försöka tolka vad som egentligen menas. Vägen till frälsning är säker om man bara skriker hugger och hoppar på en gång.


Och det var dessa första sanningar. Skriv gärna upp dem, rama in och häng upp på era väggar. Sprid ordet och lev lyckliga. Jag hoppas innerligt att gud läser bloggen här och gör någonting åt att dessa sanningar inte står i bibeln. Mina åsikter borde liksom väga tungt nu när jag är pastor och allt.

Nyckeln till välmående är alltså:
Skrik, hugg och hoppa; gärna utan att skämta om sex, samt klädd i brunt.

/Per

Jag gillar snö!

Det min smått tröge motpart i södra Sverige inte inser är hur underbart snö är när solen går upp kl 10 och ned kl 13, som den gärna gör under vinterhalvåret i Umeå. Snö är i detta fall skillnaden mellan mörker och total svärta. Snö är mjukt att landa i när man blir nedbrottad av tjejer, och snö är formbart.. som tjejer! Snö påminner mycket om tjejer. Snö är mjukt och mysigt och värmer trots att det är kallt. Udda...

Nog om snö!

Egentligen ville jag inte bara racka ned på Dannes syn på snö, utan även hans syn på stress!

"Stress är någonting som sitter i bollarna. Alltså känner tjejer ingen stress. Så enkelt är det?"
- Danne

Det intressanta med detta uttalande, utom att det är rent efterblivet, är att jag satt och tänkte på detta precis innan idag. Jag drog mig till minnes min ungdom, och mitt sätt att hantera stress på den tiden. Bättre tider...

Meditation har många olika former. Att sitta still med benen i kors på ett sätt som inte bara måste vara obekvämt, utan dessutom ser löjligt ut och potentiellt är farligt. Det finns alternativ som är bättre. Folk tar längre promenader, målar, lyssnar på lugn musik eller läser en god bok. Super! Jag har dock ett bättre förslag: besök en storvarumarknad, såsom Maxi, Coop eller Willys.. föreslagsvis fredag eftermiddag/kväll.

Köp en dricka eller en varmkorv och slå er ned på en bänk. Det brukar finnas en del bänkar att sitta på med utsikt över kassorna; där är idealt att sätta sig. Först känns det säkert inte som en bra plats att sitta och slappna av på, men det kommer när man inser hur inte stressad man egentligen är jämförelsevis.

För det första finns där kassörskorna (av naturliga anledningar kollar jag mer på kvinnorna än männen) och deras påklistrade leenden. Det ser vid rusningstid nästan ut som att leendet gråter snarare än förmedlar trevnad och välkomnande. Det är hemskt roande om man är lagd åt det hållet...

För det andra finns där folk som nyss slutat jobbet och ska storhandla för helgen och nästa vecka. De köper gigantiska mängder frysvaror och frukt. Allt som oftast ser man dem packa varorna stressat för att inte vara i vägen när nästa persons varor ska ned i någon av facken.

Den tredje typen är egentligen två typer; den första är en äldre kvinna eller man som tar alldeles för god tid på sig med alldeles för få varor - de kan helt enkelt inte röra sig fortare. Den andra typen är typen som står bakom i kön; ofta en man i åldrarna 37-57, vilken har bråttom hem till matchen. Han försöker ibland hjälpa till med betalningen så det ska gå fortare, men då tappar den äldre parten ett mynt som måste plockas upp och man ser nästan hur ångesten kokar i den yngre. Oerhört roande!

Den fjärde och sista är en hel underbar grupp av människor. Det är den ensamstående mamman som nyligen gett upp det där med lycka. Samtidigt som lillan sitter i kundvagnen och leker med bananerna så de går sönder springer lillpojken bort till en automat och den äldre av barnen (upp till 7 år gammal) skriker att han vill hem eller vill ha glass eller vill på toaletten eller något sådant som barn får för sig de har rätt till ibland. Mamman ska alltså jonglera dessa ungar, samt sköta betalning och packning av varor (brukar förresten vara rätt mycket varor) utan att gå sönder. Det finns få typer av människor som jag beundrar så mycket som denna. Att de fortfarande lever! Troligen lever de för sina barn, i vilka de desperat letar ögonblick som gör hela skötselprocessen värd mödan, och har på grund av dessa barn inte hjärta att ge upp.

När man sitter och kikar ut över detta ställe så packat av ångest och stress försvinner liksom mina ens egna problem i jämförelse. Det är en bra läxa: allt har ett större perspektiv, eller ett annat. Lär dig se det!

För att återkomma till vad meningen med detta var igen: Kvinnor är ganska duktiga på att vara stressade, de med. Om stress sitter i bollarna tål ju att påpekas att kvinnor också har bollar, och dessa är oftast både större och mer intressanta än de män har.. fast det kanske inte vissa håller med om.. Danne?

//Pastorn

Mitt liv utan kuk - del två

Worst
Day
Ever


Som många av er vet, och pikade under hela dagen, så hade jag en dag igår där jag inte fick tänka med min kuk. Med andra ord fick jag inte fatta några beslut baserat bara på ren och skär kåthet. En dag som helt enkelt kräver att man förbereder sig, både mentalt och fysiskt.
Förvisso kanske det bara är jag, men i nyktert tillstånd brukar min kuk viska lite styggelser såhär subtilt och fint. Typ: 
”Jävlar vad den tjejen var snygg. Undra hur hon ser ut naken?”
Men i ett berusat tillstånd så övergår de här subtila viskningar till ett skrik, ungefär som
”VAFAN VÄNTAR DU PÅ!? GÅ FRAM TILL HENNE DÅ DITT SLÖA HELVETE!”
För att förhindra detta berusade tillstånd så öppnade jag därför inte min första öl förrän klockan fem på eftermiddagen.

Förfesten gick riktigt bra faktiskt, och jag kände att detta var ju en piece of cake; verkligen inga problem; det går ju hur bra som helst! Detta kan dock bero på att vi bara var fyra killar. Men jag fick upp självförtroendet i alla fall och tänkte att fan – detta fixar jag.

När vi väl kom ut dock.. herrejävlar.  (Tillägg av pastorn: EHRM!!)
Såhär är det: ska man INTE tänka på något, så tänker man på det... utan att tänka på det. Förstår ni? Inte? Skit samma,  jag försökte i alla fall in i det sista och jag lyckades riktigt bra faktiskt. Däremot så tog det inte lång tid innan jag började förbanna det kvinnliga könet här i Växjö, och verkligen insåg vilka bitches som finns här. Jag vill att alla här ska inse att jag verkligen inte gick ut för att ragga - jag försökte bara vara trevlig.

Det här är mina lärdomar angående kvällen;

Insikt numero ett)
Du vill inte prata med tjejer på krogen och lära känna dom, i de flesta fall kommer du inte gilla vad du ser.

För varje trevlig tjej du träffar – träffar du tio stycken idioter som tror att de är världens snyggaste bara för att de har U-ringning. Sedan spelar det ingen roll att de ser ut som en korsning mellan Shreck och Jokern i ansiktet och luktar havregrynsgröt.

Exempel 1)
Medan jag pratade med en tjej om hur dålig jag var på att tända cigg med en tändare som ser ut som ett tåg, så gick mina kompisar före och ställde sig i kön. Efter dom stod tre tjejer som, ja, hade U-ringning och var Shrecks felknullande unge. Snällt och respektabelt så sa jag;

”Hej!”
”Hej!”
”Mina kompisar står bara precis framför, kan du flytta lite på dig?”
 - varav hon blockerade vägen med sitt tjocka arsle och gav mig en bitchlook.
”Nä men seriöst, de står bara precis framför. Flytta på dig så jag kan prata med dom”
Bitchlook igen.
"Asså, är du verkligen seriös med detta? Ge fan”
Bitchlook från alla tre - slynor alla tre.

Exempel 2)

En tjej ramlar på dansgolvet rakt framför mig. Jag hjälper henne upp, kollar henne i ögonen och frågar
”Gick det bra?” med ett leende på läpparna.
Bitchlook igen - slyna igen.

Bara två härliga exempel av den kvällen.

Insikt numero två)
Man har fett mycket tråkigare utan att fantisera om hur tjejer ser ut nakna.

Talar för sig självt. Mmmm... älg. Uhh, jag menar bröst.

Insikt numero 3)
Det blir en obalans i universum när jag inte gör det.

Vad är oddsen på att en kille, på trottoaren, ska bli påkörd av en Taxi?
- Verkligen inte troligt.
Vad är oddsen på att Taxin körde upp på trottoaren med vilje, körde på killen, och sedan bara kör därifrån?
- Lika troligt som att jag inte tänker med kuken. Med andra ord; obalans i universum.

Jonas ringer ambulansen, den snälle fan, och ambulansen tar en kvart på sig att köra 1 km. Fan vad glad jag är att mina skattepengar används på rätt områden. Kenny snackar med polisen och ger en beskrivning av bilen och föraren. Jag försöker att inte fantisera om hur det skulle vara att ha sex i en ambulans och polisbil.

På vägen hem ser Kenny samma taxi-bil och tar därmed reg numret och ringer polisen igen. Kenny är stolt över att ha hjälpt samhället.

Jag är förbannat kåt, sur, och behöver verkligen skita.

Dagen var med andra ord ett totalt misslyckande och jag lämnar er med dessa visdomsord.
”En man utan en kuk är som en kvinna utan känslor"


 /Idioten

Förresten;

http://smp.se/nyheter/vaxjo/overkord-fot-vid-oleo(1224986).gm

Då man inser att man misslyckats

Folk har olika mål i sina liv. Det kan handla om att ha upplevt vissa platser, eller vissa extrema händelser. Kanske vill man påverka folk eller bygga upp någonting man lämnar kvar till de efterlevande. Barn? Världsherravälde? Mina mål har alltid varit enkla, och kan summeras på följande vis: Jag vill leva mitt liv så att jag när jag dör känner att jag förtjänar att dö.

 

Vad det betyder är egentligen att jag vill påverka folk runtom mig mer positivt än negativt, för om jag hittat på en massa skit och ställt till med mer problem än jag gjort goda gärningar så förtjänar jag inte att dö. Min kvot av goda gärningar står kvar att fylla. I nuläget ligger jag inte särskilt bra till. Som ett exempel på detta:

 

I den händelse att ett förhållande tar slut finns det fyra scenarion vilka man mer än allt annat vill undvika spelar in. Dessa är:

 

- Självmord

- Graviditet

- Byte av kön (vare sig det handlar om preferens eller faktiskt byte)

- Celibat (din partner blir t.ex. nunna)

 

Ur dessa saknar jag endast erfarenhet av det sista scenariot. Det vill säga jag har antingen haft stor otur med händelser, eller vart en oerhört dålig partner. Ergo: jag måste som kompensation göra livet för andra människor, vilka jag ännu inte förstört, litet ljusare. För allt i världen får jag inte skapa en nunna! Det vore att vara ett komplett misslyckande. Det är med den inställningen jag vandrar ut varje morgon.

 

Häromveckan hittade jag dock någonting så otroligt efterblivet att jag inte kunde låta bli: onlinekurs för att bli certifierad vigselförrättare. Jag betalade en liten summa, gjorde litet saker och fick hem ett vackert diplom, samt ett kort med mitt namn, några kors och en streckkod på. Jag kan alltså efter en onlinekurs.. viga folk?

 

Som om detta inte var nog fann jag även i det finstilta, vilket bifogades med diplomet, att jag utöver vigslar får hålla i begravningar, dop och andra ceremonier. Jag får till och med titulera mig pastor. Först tyckte jag det var oerhört roligt, och nästan löjeväckande! Tänk möjligheterna! Man kan presentera sig som Pastor Per, man kan välsigna folk som svär och på så vis få dem att känna sig olustiga.

 

Men vänta nu... var det inte celibat jag skulle hålla mig borta från att orsaka? Oh crap...

 

Jag förtjänar ännu inte att dö.

/Pastorn


RSS 2.0