Älgen
Oktobermorgon. Nattens silverfrost
på lingonris och ormbunk ligger kvar,
och asplöv färgas brunt av dödens rost,
Men luften lyser onaturligt klar.
I snårig skog en liten mejad teg,
som sol och skuggor strimma gult och blått.
Där går en älg med höga, lugna steg.
Han lyfter mulen, lystrar till… Ett skott.
Det var, som om han knappt visste om,
att något hänt. Det var ett sting av smärta.
Men han gick vidare den väg han kom.
– Han hittades med genomskjutet hjärta.
/Karl Asplund
...och således är döden troligen rätt ok ändå. Där ser man!
Litet kuriosa: Den Norrländska manliga befolkningen blev för ett par år sedan lovprisat av allas vår mest älskade Gudrun Schyman; det hade visat sig att män i Norrland till mycket större del än i övriga delar av Sverige tog ut sin pappaledighet. De blev förebilder för den resterande manliga befolkningen. Det hon inte visste då var att denna pappaledighet nästan alltid utan undantag råkade infalla under samma period som älgjakten. Signe di Norrländska kvinnokämparne!
/P
