Pastorn och Bitter

Jag fick inspiration till detta av denna artikel:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4747428.ab

När går ett skämt för långt, då? Är det när det berör en känslig fråga, eller när någon tar illa upp? Är det kanske när det blir för grovt?

- Nej! Humor är en mycket personlig upplevelse, och kan således inte mätas på ett objektivt vis. Däremot kan man lägga ut vissa rekommendationer, såsom:

1. Det är inte kul om ingen skrattar

- exempel på detta är Bellman-historier, Robert Gustavsson utan manus och Rachels roll i Vänner.

2. Det är inte kul om någon skadar sig

- utom om det är en förbannat rolig olycka i vilken denne någon skadar sig; exempel på detta vore om en pyroman råkade bränna sig själv inne eller en nekrofil dog av onani.. Haha! Kul...

3. Det är inte kul om folk blir kränkta eller det sårar någon

- exempelvis om någon påpekar att denna blogg är dålig. Den är bra. Sluta!

4. Det är inte kul när någon börjar gråta

- seriöst; den är bra! Sluta!!!

För att summera det hela: humor är okej, och uppskattas så länge det finns en förståelse om att det faktiskt är humor. Man kan skämta om allt och inget så länge det är roligt och alla förstår att det är på skämt. För att återgå till Aftonbladets artikel, och summera vad som är viktigt att ta med sig från den:

Aftonbladets layout är dålig, och det ligger visuell vikt på fel saker. Tänk vad mycket lättare det hade vart att inte läsa om det viktiga hade lyfts fram; då hade man sluppit kolla efter vad som faktiskt står. Död åt Aftonbladet!

Utöver det är det så att "Lite av grejen med ... humor är att alla gemensamt skämtar om ett visst ämne ... som folk kan reagera över och skratta/bli arga över"; ju fortare folk inser detta faktum kan vi slippa peta på folks små stavfel, jobbiga meningsbyggnader samt generellt för långa meningar, desto fortare kan vi fokusera på det verkliga ämnet, eller bara ha kul. Det beror ju på om man är en pastor eller en idiot...

Humor har härmed blivit pastoriserat!

/Per