Pastorn och Bitter

Somliga tycker att alla raser är lika värda. Att det dessutom är strikt fel att dela in medvetna varelser i raser. Det skulle vara oetiskt. Alla är lika mycket värda, säger några. Andra tycker att även om alla inte är lika värda så skall de behandlas som om de vore det ändå. Man skall helst vara färgblind, formblind och blind för händelser med!

Jag skulle vilja citera ett kinesiskt (oh nej nu delar jag upp människor!) ordspråk, från den gamla Ming-dynastin i mitten av längesedan-talet: "Shiun, nio tsu ohn", vilket översatt från nonsens-språk blir "Vissa raser är helt enkelt sämre. Lär dig leva med det, smäcko!"

Tydliga exempel på sämre raser:

1. Vanligt jäkla bi

 - de dör när de försvarar sig. Bra gjort!

2. Nakenhundar

 - har ingen känsla för estetik eller moral. Klä på er för bövelen!

3. Vandrande pinne

 - hittar man ett mer värdelöst djur borde man skjuta det direkt för att bespara detta ett meningslöst liv.

4. De där små hästarna som finns på "Island" (jag kommer förklara varför Island är en myt i ett senare inlägg)

 - hästar är bra, men inte om de är små och värdelösa. Anställ hellre en get då...

5. Näbbdjuret

 - kom igen!!!

Och för de få som fortfarande inte tror på att olika raser är sämre gäller något av följande:

- Vederbörande hör till en av tidigare uppräknade raser.

- Vederbörande borde lägga till sin egen ras till listan.

- Vederbörande är naiv.

Lär er hata rätt saker, så att de ni älskar vet att ni inte älskar dem bara för att ni måste. Jag vill för att avsluta citera ytterligare ett kinesiskt ordspråk, men av tidigare ursprung än det förra: "Nin szu tsino henjiae she rion tze se ni eringhi nia hao nezs. Chin szets hjiu nioni liun hari kha ni loe tze sin tzui, shen nio rehia!" vilket kan översättas till "Utan sorg ingen lycka. Utan hat ingen kärlek." 

/Per