Det min smått tröge motpart i södra Sverige inte inser är hur underbart snö är när solen går upp kl 10 och ned kl 13, som den gärna gör under vinterhalvåret i Umeå. Snö är i detta fall skillnaden mellan mörker och total svärta. Snö är mjukt att landa i när man blir nedbrottad av tjejer, och snö är formbart.. som tjejer! Snö påminner mycket om tjejer. Snö är mjukt och mysigt och värmer trots att det är kallt. Udda...
Nog om snö!
Egentligen ville jag inte bara racka ned på Dannes syn på snö, utan även hans syn på stress!
"Stress är någonting som sitter i bollarna. Alltså känner tjejer ingen stress. Så enkelt är det?"
- Danne
Det intressanta med detta uttalande, utom att det är rent efterblivet, är att jag satt och tänkte på detta precis innan idag. Jag drog mig till minnes min ungdom, och mitt sätt att hantera stress på den tiden. Bättre tider...
Meditation har många olika former. Att sitta still med benen i kors på ett sätt som inte bara måste vara obekvämt, utan dessutom ser löjligt ut och potentiellt är farligt. Det finns alternativ som är bättre. Folk tar längre promenader, målar, lyssnar på lugn musik eller läser en god bok. Super! Jag har dock ett bättre förslag: besök en storvarumarknad, såsom Maxi, Coop eller Willys.. föreslagsvis fredag eftermiddag/kväll.
Köp en dricka eller en varmkorv och slå er ned på en bänk. Det brukar finnas en del bänkar att sitta på med utsikt över kassorna; där är idealt att sätta sig. Först känns det säkert inte som en bra plats att sitta och slappna av på, men det kommer när man inser hur inte stressad man egentligen är jämförelsevis.
För det första finns där kassörskorna (av naturliga anledningar kollar jag mer på kvinnorna än männen) och deras påklistrade leenden. Det ser vid rusningstid nästan ut som att leendet gråter snarare än förmedlar trevnad och välkomnande. Det är hemskt roande om man är lagd åt det hållet...
För det andra finns där folk som nyss slutat jobbet och ska storhandla för helgen och nästa vecka. De köper gigantiska mängder frysvaror och frukt. Allt som oftast ser man dem packa varorna stressat för att inte vara i vägen när nästa persons varor ska ned i någon av facken.
Den tredje typen är egentligen två typer; den första är en äldre kvinna eller man som tar alldeles för god tid på sig med alldeles för få varor - de kan helt enkelt inte röra sig fortare. Den andra typen är typen som står bakom i kön; ofta en man i åldrarna 37-57, vilken har bråttom hem till matchen. Han försöker ibland hjälpa till med betalningen så det ska gå fortare, men då tappar den äldre parten ett mynt som måste plockas upp och man ser nästan hur ångesten kokar i den yngre. Oerhört roande!
Den fjärde och sista är en hel underbar grupp av människor. Det är den ensamstående mamman som nyligen gett upp det där med lycka. Samtidigt som lillan sitter i kundvagnen och leker med bananerna så de går sönder springer lillpojken bort till en automat och den äldre av barnen (upp till 7 år gammal) skriker att han vill hem eller vill ha glass eller vill på toaletten eller något sådant som barn får för sig de har rätt till ibland. Mamman ska alltså jonglera dessa ungar, samt sköta betalning och packning av varor (brukar förresten vara rätt mycket varor) utan att gå sönder. Det finns få typer av människor som jag beundrar så mycket som denna. Att de fortfarande lever! Troligen lever de för sina barn, i vilka de desperat letar ögonblick som gör hela skötselprocessen värd mödan, och har på grund av dessa barn inte hjärta att ge upp.
När man sitter och kikar ut över detta ställe så packat av ångest och stress försvinner liksom mina ens egna problem i jämförelse. Det är en bra läxa: allt har ett större perspektiv, eller ett annat. Lär dig se det!
För att återkomma till vad meningen med detta var igen: Kvinnor är ganska duktiga på att vara stressade, de med. Om stress sitter i bollarna tål ju att påpekas att kvinnor också har bollar, och dessa är oftast både större och mer intressanta än de män har.. fast det kanske inte vissa håller med om.. Danne?
//Pastorn
