Då man inser att man misslyckats
Folk har olika mål i sina liv. Det kan handla om att ha upplevt vissa platser, eller vissa extrema händelser. Kanske vill man påverka folk eller bygga upp någonting man lämnar kvar till de efterlevande. Barn? Världsherravälde? Mina mål har alltid varit enkla, och kan summeras på följande vis: Jag vill leva mitt liv så att jag när jag dör känner att jag förtjänar att dö.
Vad det betyder är egentligen att jag vill påverka folk runtom mig mer positivt än negativt, för om jag hittat på en massa skit och ställt till med mer problem än jag gjort goda gärningar så förtjänar jag inte att dö. Min kvot av goda gärningar står kvar att fylla. I nuläget ligger jag inte särskilt bra till. Som ett exempel på detta:
I den händelse att ett förhållande tar slut finns det fyra scenarion vilka man mer än allt annat vill undvika spelar in. Dessa är:
- Självmord
- Graviditet
- Byte av kön (vare sig det handlar om preferens eller faktiskt byte)
- Celibat (din partner blir t.ex. nunna)
Ur dessa saknar jag endast erfarenhet av det sista scenariot. Det vill säga jag har antingen haft stor otur med händelser, eller vart en oerhört dålig partner. Ergo: jag måste som kompensation göra livet för andra människor, vilka jag ännu inte förstört, litet ljusare. För allt i världen får jag inte skapa en nunna! Det vore att vara ett komplett misslyckande. Det är med den inställningen jag vandrar ut varje morgon.
Häromveckan hittade jag dock någonting så otroligt efterblivet att jag inte kunde låta bli: onlinekurs för att bli certifierad vigselförrättare. Jag betalade en liten summa, gjorde litet saker och fick hem ett vackert diplom, samt ett kort med mitt namn, några kors och en streckkod på. Jag kan alltså efter en onlinekurs.. viga folk?
Som om detta inte var nog fann jag även i det finstilta, vilket bifogades med diplomet, att jag utöver vigslar får hålla i begravningar, dop och andra ceremonier. Jag får till och med titulera mig pastor. Först tyckte jag det var oerhört roligt, och nästan löjeväckande! Tänk möjligheterna! Man kan presentera sig som Pastor Per, man kan välsigna folk som svär och på så vis få dem att känna sig olustiga.
Men vänta nu... var det inte celibat jag skulle hålla mig borta från att orsaka? Oh crap...
Jag förtjänar ännu inte att dö.
/Pastorn
